Att vilja är inte alltid att våga

2015/05/14 by

advantageDet här är en sång för alla ni som………brukar artister ibland inleda med. Men när man inte har sången som redskap kan man inte deddikera sina ord på samma sätt och kanske inte heller med samma inlevelse. Men kanske går det i alla fall att skriva något som kan uppfattas som att det kommer från hjärtat. Den här texten är till er som ännu tvekar fast hjälpen finns runt hörnet. Ni som fortfarande funderar på om det inte är rätt att försöka en gång till trots allt. Borde man inte klara av det enda förnuftiga och rätta själv? Hur svårt kan det vara att äta när man är hungrig och sluta när man är mätt? Hur svårt kan det vara att träna i måttlig dos?

Själv undrar jag över hur svårt kan det vara att få människor att inse att även mat och träning kan gå över styr. Vilken ytterlighet det handlar om, inte träna alls eller träna för mycket, spelar inte någon större roll i min värld. Båda är illa. Att inte äta alls eller äta konstant är två ytterligheter som smärtar lika mycket. Vem lider mest – den som är rädd för hunger eller den som är rädd för mättnad?

År efter år ser jag förundrat på de som kommer för att söka hjälp med sin #ortorexi, sitt träningsberoende eller sina ätstörningar. De är modiga. Modigare än många elitidrottare som våndas inför tävling. Modiga för att de vågar se sig själva i spegeln och inse att det gått för långt och att undanflykter och manipulering inte längre duger. Modiga för att de vet att det kommer innebära förändring, något som kan te sig mer fasansfullt än det är.

Jag har inte träffat någon person med ätstörningar som sagt att det gärna vill förbli sjuka. Nej, de flesta vill inte alls vara sjuka men det innebär inte att man ”vill bli frisk”. Att vilja bli frisk innebär att man även vågar bli frisk. Varje gång jag säger att det finns ett bättre liv utan ortorexin, att det finns en bättre människa där bakom knippet med alla symtom möts jag med viss tveksamhet. Ortorexin är en konsekvens av en svält som många inte ser för ”Man äter så sunt och så mycket”. De vanligaste orden; Svält? Inte jag. Jag äter jättemycket. Överträning? Inte jag, jag känner min kropp, den går inte sönder.

Så många ord, så många försvar. Tack och lov för att vi har alla tappra som gått igenom resan från ätstörd till helt frisk, utan det minsta lilla sår kvar på kroppen. Ni kan berätta om hur det är. Från hjärtat. Ni kan få andra att våga ta steget tillbaka till ett liv med mening. Efter 20 år med behandlingar kan jag säga att jag aldrig träffat någon som är feg och ej mindre ointelligent. Nej tvärtom. Smarta tjejer och killar, kvinnor och män – hamnar i ofrivillig svält och ett fysiologiskt kaos som får förnuft, vett och sans att duka under för känslorna. Ångest, tvång och nedstämdhet, vem vill leva i en sådan vardag.

be happyTa hjälp, stå upp och hitta det som finns där innanför alla symtom. Tro mig, insidan är betydligt mer intressant och finare än rigiditet, självbestraffning och strävan till att vara andra till lags och uppskattning. Var dig själv, en kopia är alltid en kopia, så sök originalet i dig.

Annonser

Att generalisera från egna erfarenheter

2015/03/27 by

little_sad_clown_by_iGaboIdag har jag träffat ytterligare två misströstande personer med ortorexi som gråtande undrar om det är någon idé i överhuvudtaget att kämpa för att bli frisk nu när de sett en intervju på TV4 där en drabbad (som just skrivit en bok) sagt att det aldrig går att bli helt frisk. I ett känsligt skede kan detta dra undan mattan under fötterna på den som just påbörjat en ätstörningsbehandling.

Under de femton år som jag arbetat med #ortorexi har jag hört att man aldrig kan bli frisk, aldrig kan bli gravid, aldrig kan komma bort från tankar på mat och träning. Jag har träffat alltför många som blivit helt friska under åren som gått för att köpa resonemanget. Men det är rent personligt och min egen erfarenhet. Jag skulle nog aldrig komma på tanken att säga att si och så många blir helt friska eller förblir sjuka utan att ha mer kött på benen.

Att generalisera och normalisera utifrån egen erfarenhet är inte bara ovetenskapligt utan tyvärr kan det medföra konsekvenser man inte räknat med. Inget fel i boken i sig men synd att den gör vissa ledsna eller en anledning för att gå tillbaka till ett destruktivt beteende. En fantastisk personlig skildring blir som bäst när man låter den förbli personlig. Men det är bara min egen personliga uppfattning.

En gyllene regel för mig däremot är att när någon säger att det absolut förhåller sig på ett visst sätt, att man är 100% säker och så vidare – då är det definitivt fel sett i ett matematiskt/statistiskt perspektiv.

Barn av idag

2014/10/10 by

happy 2Dagens barn bör vara tapprare än någonsin för att kunna växa upp utan ätstörningar. Jag trodde inte mina öron när en mamma på ett cafe i morse säger till sin dotter att det är för att hon äter socker som hon mår som hon gör. Dottern hade ont i halsen. I nästa andetag säger hon att dottern kommer att bli så tjock att hon inte kommer igenom dörren (om dotterns önskemål att få varm choklad). Vem vill inte ha det en regnruskig morgon när man har ont i halsen? Hur hjälper vi barnen från att växa upp med rädsla för att bli tjocka? Hur hjälper vi mammor att förstå att ord som dessa kan leda till #ortorexi eller andra ätstörningar?

Det gjorde ont i hjärtat att höra orden och min man sa raskt ”inte framför barnen” när han såg min ansats att resa mig.

Rätten att få vara delaktig

2014/09/14 by

valsedelEn dag som denna valdag är en dag som för många passerar som något naturligt och givet. Att vi i vårt land kan känna så är egentligen fantastiskt, för vi tvivlar inte ens på vår rätt att få rösta – vi tycker det är en självklarhet. Rätten att rösta är däremot något som förunnas fler än många världen runt och inte minst saknas det ofta det svenska deviset ”rättvisa” vid rösträkning. Rättvisenormens status i vårt land borde vara något som får Immanuel Kant att le i sin grav. Det är så heligt att vi anser det vara vår fulla rätt kastar ut grannens tvätt och låsa dörren när denne kränkt oss med att inte hålla tvättstugetiden. Men frågan är hur vi ser på orättvisan i vår omvärld? Tycker vi att våra resurser och rättigheter är rättvist fördelade bland våra medmänniskor?

naturEn annan rätt som gått många obemärkt förbi är allemansrätten. Hur fantastiskt är det inte att få vandra bland stock och sten och plocka blommor, svamp eller bara ligga i gräset och titta på himlen. Är det inte en fantastiskt frihet så säg att inte enbart vara förvisade till nationalparker och slippa stå på en väg utan att komma ner till en strandkant för att någon satt upp en skylt ”No tresspassing – shot on sight”? För övrigt en skylt jag själv möttes av en gång när jag bodde i ett område omringat av vakter, stängsel och förbud. Att stängsla in världen i revir kan väl ändå inte vara rätt väg att gå.

demonstreraMänskliga rättigheter har det talats om en hel del den sista tiden med anledning av det krig som uppstått i vårt närområde. Rätten att få demonstrera, att få säga vad man tycker om både politiker och kungligheter, att få vara med och rösta om vem som ska leda mitt närområde, att få zappa mellan olika nyhetskanaler, att få älska både man och kvinna och inte minst få tro på vilken gud eller big bang man vill  – är inte detta en självklarhet år 2014? Uppenbarligen är det inte det. Vi lär gå en mycket orolig tid till mötes där både natur och människor lider på grund av kortsynthet och försvaret av egna intressen. Lösningen är det många som siar om en dag som denna och en liten person som jag äger inte tolkningsrätt på svaret. Men en sak kan kanske ändå sägas, att stänga sig inne i sitt hus, sin stad, sitt land, sin kontinent kan knappast vara lösningen på hur vi människor ska kunna öka vår tolerans och leva i fred med varandra. Dags att gå iväg och rösta.

Tyckare och Tänkare

2014/09/06 by

HardLife1-450x406Boken Ortorexi följdes upp av ett stort antal artiklar, TV och radioinslag. För det mesta tycker jag att journalisterna gjort bra ifrån sig när de försökt sätta sig in i detta komplexa fenomen som #ortorexi det facto är. Hundratals bloggkommentarer har cirkulerat och eftersom mitt mål inte är att driva trafik till någon blogg har jag avsiktligen legat lågt med att blogga. Mitt genuina intresse ligger i att hjälpa de som drabbats och deras anhöriga. Med det sagt, nu är det däremot hög tid att summera vad som sagts och skrivits sedan i somras.

Många tyckare har det varit – framför allt efter SVT debatt där en man som är bra på att springa hade många intressanta åsikter om såväl fysisk inaktivitet som ortorexi. Många med honom har en tendens till att ställa överviktsproblematiken mot ortorexi.  Man mer eller mindre ifrågasätter dess existens när man uttrycker att fetma är ett betydligt större problem än vad ortorexi är. Som jag nämnt tidigare anser jag att detta resonemang är aningen bisarrt för det leder till att vi då bör skippa forskning och belysning av ALS och MS eftersom Cancer är vanligare……

Det är förbryllande att se hur stark övertygelsen att ”man inte kan bli sjuk av träning” är hos vissa . Ofta görs det ytterligare ett systematiskt tankefel när man tror att det man inte sett, därför inte existerar.

Jag arbetar med ortorexi dagligen och det är ett mycket grymt och smärtsamt tillstånd i mina ögon. Att raljera om det såsom det gjordes i SVT Debatt är inte ok i min mening. Särskilt illa var det eftersom det satt en drabbad i studion. De som tänker till förstår säkert att Ortorexi och träningsberoende inte tar fokus från överviktsrelaterad ohälsa. Självfallet bör vi fortsätta att belysa överviktsproblemet och det är just vad som görs. Övervikt har under åren fått mycket stora resurser. Flera som tänkt till efter allt som sagts och skrivits har även uppfattat och konstaterat att fenomenet ortorexi inte är något som hör till bakgatorna. Många har ringt, många har skrivit. Ortorexi och andra ätstörningar finns runtomkring oss även om det är svårt att se hur en så till synes frisk och vältränad person kan lida av ortorexi. Lika svårt är det att via utseende kunna avgöra om någon har övervikt eller hetsäter.

Vissa inlägg antyder att jag personligen inte anser kampen mot övervikt och inaktivitet som viktig, men där har det tagit grymt fel. Jag har fötterna i båda lägren och arbetar även med den frågan dagligdags sedan många år tillbaka. Det har blivit över tjugotusen motionspass och ett otal personliga träningar som jag undervisat under de år som gått.  Många känner kanske inte till att jag introducerade aerobics och drev flera träningsanläggningar för motionärer i många år. Jag har ju även tränat och undervisat på elitnivå så jag ödmjukt säga att jag har en del erfarenhet.

Min passion ligger i det faktum att jag älskar träning och anser att träning ska vara något positivt som man tycker om när man gör det (och inte efteråt för att man blivit av med skuldkänslor). Jag förfäras över att det som idrotten lärde mig nämligen ”äta rejält för att kunna köra ett bra pass snarare blivit ”att träna för att få äta”.

Låt oss alla verka för balans mellan olika åsikter och värna för den goda hälsan tillsammans.

 

Debatten inaktivitet vs Ortorexi

2014/05/02 by

liten stolTrist att man väljer att ställa det ena, nämligen inaktivitetens konsekvenser för hälsan, mot Ortorexi som även det är ett hot mot folkhälsan. Det är två skilda ting som båda bör få sin tid och uppmärksamhet.

Gårdagens debatt i SVT Debatt var kort och baserades på att en livsstilsconneseur hävdade att det inte fanns något kallat #ortorexi. Så är det nu inte vilket tydliggjordes av en drabbad person fanns med i studion. #Ortorexi handlar om att vara fixerad vid nyttiga livsmedel. I dag till skillnad mot för femton till tjugo år sedan finns även överdriven träning med i bilden. Ortorexi är inte en vedertagen diagnos enligt DSM 5 där man just tagit in Hetsätning efter tjugo år. Vetenskapliga studier och uppföljande metodbearbetning tar sin tid och än får vi nöja oss med att det har gått från ett samhällsfenomen till mediabevakning. Det är just så det brukar gå till när ett sjukligt tillstånd eller sjukdom utvecklas i samhället.

Vanliga argument i en debatt är att ”det här är mycket viktigare”, ”alla säger ju så”, ”det är så få” och så vidare. Det är inte särskilt framgångsrika argument och det går inte att dra en slutsats att man av ovan nämnda anledning inte bör tala om ämnet. Det skulle ju innebära att om exempelvis alkholberoende ökar kraftigt och många drabbas ja du behöver vi inte tala om det som ett problem för ”alla dricker ju”. Vi behöver inte heller bry oss om att ta fram metoder för ALS för de är så få som drabbas i jämförelse med cancer.

Alla tillstånd och sjukdomar som innebär mänskligt lidande är värt att debattera. Personliga åsikter om vilket man föredrar är ganska ointressant i sammanhanget. Nu är det så att #Ortorexi och ätstörningar i allmänhet inte är så ovanligt som det en gång var. En svensk studie pekar på att 30% av gruppträningsinstruktörer har eller har haft problem. Jaarbetar dagligen med drabbade PT:n eller deras adepter så även här finns en hög förekomst. Och vad kan vi säga om den graderade skala och process som utvecklingen ortorexi har? Det börjar med att man vill leva sundare. Detta följs av att man följer de för dagen gällande direktiven från media och så kallade hälsospridare. Uteslut socker, låga intag kolhydrater, undvik fett, ät inte frukt och ej heller röda grönsaker, drick iskallt vatten på träningen, ta proteintillskott, kreatin med mera med mera. Självfallet följs detta av vilka livsmedel man bör äta till producenternas glädje, Kvarg, bulgur, kyckling utan skinn, broccoli osv. Inget problem i det men när ”äta sunt” övergår i ”rädsla för att äta osunt” då sker en negativ hälsoutveckling.

Ortorexibok

I kampen mot att få bort det förfärliga fettet drivs många idag av målet ”lägsta möjliga underhudsfett”. Detta leder i sin tur till en negativ energibalans (i likhet med många tokdieter som ligger under RMR). Kortisolet stiger, sömnen försämras, elektrolytbalanser rubbas liksom ämnesomsättning och termoreglering. Träning blir ett alternativ för att dämpa ångesten. Detta har blivit ett eskalerande problem som sker i hälsans tecken. Rädd för att bli tjock istället för vilja att komma i fin form, träna för att må bra efteråt istället för att träna det man tycker är roligt, träna för att inte få hjärtinfarkt istället för att få en bra uthållighet. Exemplen är många. Detta är en orsak till den hälsoångest som sprider sig idag. Idag kan vi även lägga till den tävlingshets som sker på flera arbetsplatser. Det är långt ifrån alla som tycker det är roligt eller har potential till att göra en klassiker.

Hälsans förutsättningar skiljer sig bland människor och dos och respons är A och O. Alla kan inte bli extremlöpare och när vi numera i vårt land, har 7-åringar som bantar för att förskolan sagt att man ska akta sig för att bli tjock, då föder vi ett nytt samhällsproblem. Fram för positiv pepp och budskap som främjar glädje och lust.

Kategoriska kakor

2014/05/01 by

crap_moneyVi lever i en värld som alltmer globaliseras, bland annat på grund av internet och snabb kommunikation som sträcker sig över världens alla gränser (undantaget Ryssland framöver).  Att kommunicera utanför vårt egen trygghetszon kräver inte bara ett visst mod utan även ödmjukhet. All kommunikation sker på mottagarens villkor, sa en vän till mig. Så klokt sagt. Det innebär att vi måste lyssna på vad motparten har att säga eller i alla fall tänka innan vi talar. Ur vilket perspektiv talar motparten? Vilken värdegrund har personen framför mig?

Vetenskapen ska traditionellt sätt inta ett objektivt förhållningssätt, med andra ord utesluta personliga åsikter. Det är nog snudd på omöjligt att inte påverka utformning, process och resultat men en eloge för att man ständigt försöker. Och inte minst, för att man låter tillvägagångssättet vara öppet för att andra ska kunna kritisera, replikera och försöka motbevisa. Allt i sökande efter någon slags sanning.

Sedan har vi vår vardag, fylld av känslor och subjektiva uppfattningar. Det är vad som gör oss till människor att vi kan agera med känslor och förnuft för att föra fram våra ståndpunkter. Men ibland går den egna uppfattningen sin egen väg som smalnar av allt mer och blir radikal, kategorisk och snäv. Nu tillåter vi inte längre någon annan åsikt än vår egen för vår tro på att vi funnit det enda rätta är så stark att ingen kan rubba den. Jag vet och andra förstår ingenting…

Det vanligaste systematiska fel man gör är att utgå från egen erfarenhet och göra denna till allenarådande. ”Om det fungerar för mig måste det fungera för alla” är inte bara ovetenskapligt utan ska vi säga aningen korttänkt? För visst vet man att alla människor har olika status och förutsättningar och därmed borde kunna variera. Media, dess läsare och köpare älskar radikala ytterligheter. Antingen eller har blivit ett rättesnöre för många. Antingen tokbantar jag eller så överäter jag. Antingen ratar jag kolhydrater eller så ratar jag fett. Antingen tränar jag för livet eller så ligger jag på soffan. Antingen lyssnar jag eller så talar jag. Antingen älskar jag eller så hatar jag.

Hälsa är inte radikala ytterligheter. Lagom kan liknas vid fysiologins homeostas (jämvikt). När det råder balans i kropp och själ mår vi som bäst.

 

 

 

Hjärngrepp om rädslan

2014/04/19 by

worried smileyEn dag som denna kan man inte annat än tänka på hur märkligt det är att solen skiner och påskliljorna växer upp ur jorden. Men ännu märkligare är det vad vi bär inom oss representerat av ett kilo massa ungefär. Nej det handlar inte om fett utan vår hjärna. Många år har gått sedan nobelpristagarna runt bordet förkunnade att forskningen framöver kommer att handla om neurovetenskap och då med hjärnan i centrum. Miljontals neurala stråk korsar vår hjärnas vindlingar till synes kors och tvärs och hur som helst. Men den som en gång hållit i en hjärna kan inte annat än förundras över hur kompakt den verkar. Det är med stor ödmjukhet man inser hur otroligt välorganiserad våra hjärnor är.

Det senaste decenniets forskning har mycket riktigt handlat om hjärnforskning. Miljontals dollar har tillsatts för att försöka utreda det mysterium som gör att vi kan få en samlad bild över allt som föregår omkring oss. För visst är det märkligt att vi kan synkronisera det vi ser, hör och känner för att få en helhetsbild?

Vi tar många gånger allt för givet. Det ska bara fungera kort och gott och hur väl det gör det är inte uppenbart innan den dag vi förlorar något av funktionaliteten. Då inser vi hur viktigt det är att alla delar fungerar och samverkar. Ta exempelvis det här med syncentrum som är beläget längst bak i hjärnan. I dess yttersta bark finns en fin ordning av allt som är viktigt för att se saker som de verkligen är. Ett område för avstånd, ett annat för kornighet, ett tredje för färg och självfallet även för svart/vitt. Hur fiffigt är väl inte allt organiserat.

Forskare har sett att vi reagerar starkare på objekt som kommer mot oss än de objekt som rör sig i sidled. Det låter logiskt. Troligtvis mer av en överlevnadsmekanism än en funktion för att få oss att duka upp bordet för en ankommande gäst.

Men hur mycket vet vi egentligen? Sanningen att säga är vi fortfarande på det anatomiska stadiet. Vi har med teknikutveckling numera exempelvis funktionell magnetröntgen som låter oss se vart i hjärnan olika saker sker. Logik och matematik till väster och hörsel och tal likaså om än på ett par olika platser. Personlighet och orienteringsförmåga har var sin plats men hur viktigt är det egentligen? Vi letar fortfarande efter funktionerna och själva hjärnan bakom hjärnan så att säga. Vad är det som gör att vi upplever allt i en helhet?

Det där med att objekt som närmar sig verkar vara mer viktigt än när det rör sig i sidled är spännande. Men hur ser rädslan för transfetter ut? Hur bygger vi upp den hotfulla bilden av att transfetter tränger sig in i våra kärl och förkortar vårt liv? Hur kan vi skapa ångest när vi ser en kolhydrat? Vi som lever i en värld där bomber inte faller och svält inte är en verklighet? Det finns mycket att fundera över en dag som denna påskdag när många räds att äta påskägg.

GLAD PÅSK …………..eller?

Bara större bröst

2014/04/09 by

unmotivatedJust nu visar Dokument utifrån programmet om en ung vacker kvinna som fick hjärnskador efter en bröstförstorningsoperation i Polen för 4 år sedan. Operationen gick snett med allvarliga hjärnskador som konsekvens. Men ingen frågar sig varför en en så ung och vacker kvinna som var på väg att gifta sig inte kände sig nöjd med sitt utseende. Mycket kritik mot läkare och sjukhus med all rätt men vad var fel med hennes bröst? Varför funderar ingen över vad som driver missnöjet med våra kroppar……

När man ser filmen på denna kvinna inför operation och stundande bröllop – så vacker och full av liv, kan man inte annat än bli förbannad när man ser konsekvensen efter operationen. Förlamad och utan förmåga att kommunicera. Barockt – större bröst men mindre cortex….vilken tragedi. Från början till slut. Läkarna ställs till svars men hur är det med alla oss andra som hetsar på i jakten på den perfekta kroppen….

Vänskap och moraliska dilemman

2014/03/11 by
Vänskap

Vänskap

”A friend is known when needed” lyder ett gammalt saudiskt ordspråk. Framgång och berömmelse samlar ofta en skara av så kallade vänner. När det blåser storm far många iväg med vinden bara för att landa vid något annat träd som för stunden verkar ha vackrare löv. Många ser den skimrande trädkronan och bugar för den i förhoppning att man en dag kanske ska få rätten att klättra upp på en gren. Och vem vet man kanske kan få klättra ända upp i toppen om man klättrar på det rätta grenarna. Vissa väljer att blåsa upp sig ordentligt för att synas bättre med risk att den självpåtagna tyngden gör att grenen man sitter på brister en dag.

sun-tzuSedan har vi de uthålliga och tappra som inte låter vinden styra vart man ska. Styrstaven heter istället ideal och  inre övertygelse. Man stödjer de som delar ens ideal även om det kan innebära att man utpekas som en svikare av de som flytt fältet. ”Bättre fly än illa fäkta” är ett känt västerländskt ordspråk som i sin andemening kan ha sina poäng. Även Sun Tzu – världens äldsta krigskrönikör – som skrev The Art of War kan ibland rekommendera att man drar sig tillbaka för att analysera sin situation innan man går ut i strid. Men att lämna sina vänner döende på fältet – är det moraliskt rätt eller fel? Att titta åt andra hållet när den man kallat sin vän behöver stöd innebär inte att ”man inte tar ställning”. Icke agerande är även det agerande, så i alla fall i stridskonstens värld.

Hur är det egentligen med våra ideal? Vad kan få människor att överge sina ideal mot bättre vetande? Hur bekräftar man handlingar som strider mot ens egen övertygelse? Påverkan och lydnad är kända begrepp inom socialpsykologin och historien är fylld av personer med makt och auktoritet som med konkreta eller sublima hot tvingat personer att agera mot sin inre övertygelse. Om någon tvekar att följa order blir ofta hoten tydligare alternativ påbörjas en smutskastning av personer som står för en annan uppfattning än auktoriteten. Många väljer att följa de auktoritära direktiven även om man inte själv tror på de, rädda för de repressalier som man annars drabbas av. Om man utsetts för påtryckningar och psykologisk manipulation, är det lätt att man börjar rättfärdiga sitt nya beteende. Varför? Vanligt är att man helt enkelt inte mår bra av att intellekt och känslor är motstridiga och det råder en dissonans inombords. Ingen mår bra av att göra något som känns fel med andra ord. Om valet står mellan att stå fast vid sin inre övertygelse eller börja ändra sin uppfattning är det idealens styrka som ofta blir avgörande.  Hur mycket övertalning krävs för att svika en ”vän”? Hur starka incitament och löfte om belöning krävs för att ändra sin ståndpunkt?

I stridskonstens historiska värld var moral och etik grundläggande. Det handlade helt enkelt om mer än att ”slå folk på käften och visa magrutorna”.  Det handlade om att ta beslut efter egen övertygelse och stödja sina vänner när de behöver en som mest. Detta hör till gamla anor och traditioner och tiderna förändras förvisso. Men att säga sig vara en vän och samtidigt vända bort blicken när vännen huggs i ryggen är trots allt magstarkt även i vår tid här och nu.

Courage and friendship

Courage and friendship

I en omfattande internationell studie i ett drygt 80-tal länder om moraliska dilemman var valet lojalitet med en nära vän kontra följa lagen det val man fick göra. Sverige var det land som låg i topp i valet ”följa lagen” och Italien när det gällde lojalitet med en vän. Tack och lov att vi har en blandkultur i vårt land. Med detta inte sagt att man inte ska följa lagen – tvärtom. Men, om man talar om lag och lagbrott bör den som uttalar sig veta vilken praxis som gäller. Ingen människa bör förtalas eller dömas utan att först höras. Ingen ska påstås ha gjort vare sig det ena eller det andra utan att man faktiskt har bevis för att det förhåller sig så. Om man är dömd för något brott och avtjänat sitt straff så kan man inte dömas igen för samma brott. Om man misstänks för att göra något olagligt och är under utredning är man inte dömd. Och inte minst, vem har rätt att påstå vare sig det ena eller det andra utan bevis, kunskap och behörighet? Trovärdighet och opartiskhet är än självklarhet inom vårt rättsväsen för övrigt så den som kastar sten i glashus eller ligger i intressekonflikt får inte uttala sig i frågan. Att i överhuvud taget öppna munnen i dylika fall arkiveras i lådan för ”allmänt skitsnack”.   Offentligt förtal kan straffa sig.